”Sexualdriften, det är det allt handlar om” sa en vän till mig. Det är nog så det är, tappar man den så tappar man en av drivkrafterna och det är det allt handlar om, drivkrafter. Något som för en framåt, lyfter ett liv till att leva, skapar kreativitet. Sedan kan man snacka hur mycket som helst om manlig och kvinnlig lust och olika drifter. Drivkrafter, det är grejen.
Vi hänger vår gerillautställlning utanför Twang nere på Söder i Stockholm. Det blir bra trots att dagen inleds med att regnet sköljer ner minutrarna efter att vi satt upp printarna. Bläcket rinner som tårar nedför bildytorna. Inte så mycket att säga om det, väder är väder och regnskuren drar förbi och solen bryter igenom molntäcket och printarna torkar och leenden börjar sprida sig över våra ansikten igen. Sol, värme, leenden, hopfällda paraplyer, klappar på axeln, musik. För en stund känns det som att vi sitter i en liten by någonstans vid medelhavets kust. ”Det här är väl bättre än Oskarström?” säger någon vid fikabordet. Jag nickar ” Inte så jävla melankoliskt i alla fall”.
Någonstans på en sidogata smäller det till, vi tittar undrande på varandra. Någon har kastat en kraftig smällare på en tiggare, hon står upp, förvirrad, pratar osammanhängande. ”När lärde vi oss att sparka neråt?” tänker jag. ”När lärde vi oss att ge oss på de som har det värst, de som redan ligger ner?” Som barn lekte vi lekar där vi var hjältar, stod upp för de svaga. Vi tog kampen för de som hade det svårt, gjorde vi inte alla det som barn? Då, i våra lekar? När slutade vi med det?
Utställningen, jag ser mig omkring på gatan. Det är många fotografer som är här. Fotografer och fotointresserade. En sak har jag lärt mig om fotografer och det är att många av dem är bra människor med stora hjärtan. Kanske får man ett större hjärta när man möter människor på det sättet som många fotografer gör, nära, intimt. Man tar någonting, står i skuld. Möten, människor.
På söndagskvällen går jag en lång promenad, andas luft, på sätt och vis glad att vara tillbaka i Oskarström. Här känner jag igen de flesta, är hej och du med alla. När jag möter barn kan jag se mina gamla skolkamraters drag i deras ansikten. Det får mig att le, känna mig hemma.
Jag går inom Erkki, pratar bort en timme eller två, tar några bilder. Han har politik som drivkraft, politik och engagemang. I sin ungdom tillhörde han de utsatta, de som kom från utanför, de som det var så lätt att trampa på. Men han var stark och vek aldrig ner sig. Ibland när han berättar hör man kraften som finns inom honom. Kraften och medmänskligheten.
Han har levt ett intressant liv och det ligger en aura av energi runt honom, jag trivs i hans sällskap, tiden rinner iväg.
”Allt är så mycket svårare nu” säger han. ”Att leva ett liv så som jag har gjort går nog knappast idag”. Jag nickar, allt är så mycket mer komplicerat idag. Politiskt flyter allt ihop utan några skiljelinjer och världen har blivit komplex.
Det blir en del förberedelser inför nästa utställning, den 6/6 ställer vårens Kattjävelfotografer ut och det mesta börjar falla på plats.
Missa inte det, vernissage 10.00-17-00, Ateljé Oskar på Kömansgatan i Oskarström.
